sånt som händer
Hela onsdagen är som en enda dimma i mitt huvud. Jag minns ingenting, förutom två sekunder. Dessa två sekunder inträffade när jag cyklade genom Skata mot skolan. Det är rätt häftigt, tiden gick som i slow motion och jag hann tänka tusen saker under dessa 2 sekunder:
"Jag har bråttom. Fint väder idag.. Men ååååh, en bil, jag har ju bråttom! Aah tur, han stannar. Men va d i helv..?! HAN KÖR IGEN, shit han kör på mig! AAAAJ. Mammas cykel blir till mos. Skall jag dö så här?! Tragiskt. Jag borde skydda huvudet med armarna. AJ. Nej nu repar jag bilen. Aj. Kul, jag lugger i en lerpöl. Aj, jag kan inte röra mitt ben. Nu blir jag sen till skolan. Jag slipper inte upp. Helvete."
Jag blev alltså påkörd igår. En liten påminnelse om att vad som helst kan inträffa när som helst, det gäller att ta vara på varje dag för innan man vet ordet av så är man död. Klarade mig dock undan med småskador som bulor, blåmärken, små stukningar, någon slags sträckning i vaden och ett kraschat knä. Värst var bara chocktillståndet. Nu har jag lugnat ner mig men någon bodycombat som jag hade sett framemot i en vecka blir det inte ikväll, buhuuu :(
Åker på rehab till Vasa. Hoppas på att vappen blir bra. See ya!
